Drömmar 3

Ibland när jag vaknar och har haft en speciell, märklig eller bara småtrevlig dröm vill jag inte vakna. Vill somna om och stanna kvar en stund. Kanske är det än känsla i drömmen jag vill åt, kanske nån människa jag vill fortsätta drömma om och nån enstaka gång har jag hört en låt i drömmen som jag vill höra igen. Alltså, kanske en bra låt som jag skrev i drömmen om du förstår vad jag menar. Det hände för sådär två veckor sen. Jag försökte somna om för att utröna vem jag dansat med under drömmens sista skälvande sekunder. Men jag lyckades inte somna om. Hon hade randig tröja, svart och vit. Efter ett tags eftersökande i huvudet insåg jag att jag inte skulle fundera mer. Är det meningen att jag ska veta så får hon väl komma tillbaka. Gör hon inte det får jag väl fortsätta drömma om något annat istället. Jag vet bara vem jag ville att det skulle vara.

Jag har märkt att jag är inne i en kretiv fas just nu. Det innebär vissa problem. Det är svårt att koncentrera sig på vissa saker vilket innebär att studierna inte blir som de borde alla gånger. Får försöka få ur mig kreativiteten för att koncentrera sig på Don Quijote. Men det kan vara svårt. När det är mycket som vill ut.

Mormor

Mormor växte upp med sina morföräldrar. I Nystugan i stjärnorpsskogarna. Pappan hade dött några månader innan hennes födsel. Ingen vet riktigt vem han var. Han hette Lundgren. Jag kan inte tänka mig att någon längre har personligt minne av honom, vem än han nu var.
Mormors mor hade nog tänkt ta med sig mormor till Muskö utanför Nynäshamn dit hon flyttade men morfadern sade ”Flickan stannar här” och så fick det bli. Han sade inte så mycket, Oscar, men när han talade så var det nog ingen som sade emot. Jag vet inte hur många av moderns syskon som fortfarande bodde hemma då men sex eller sju kanske. Jag var där några gånger när jag var barn, i Nysugan. Då bodde mormors moster Ester där. Ett riktigt original. Hon var nära 96 när hon dog. Några månader senare dog mormor. Jag kommer ihåg sista gången jag såg henne, för tjugo år sen nu. Hon var märkt av sjukdomen. Inte förstod jag att jag aldrig skulle se henne igen.
Ester har jag bara ett minne av. Hon hörde förskräckligt dåligt och jag fick tacka tre-fyra gånger för 50-öringen (eller vad det var) för att hon skulle höra. Nu är Nystugan ombyggd och jag har fått erbjudande att komma och titta in men jag vet inte. Mamma vill helst inte gå dit. Det är ju inte samma hus längre. Jag nöjer mig nog med att ibland cykla förbi, på stigen från Gruvan.

Jag gick en sen kväll på kyrkogården för lite sen. Det var mörkt och lyktorna kastade ett matt sken över marken, det snöade lätt. Där ligger de alla. Anna, Oscar, mormor, Ester. Jag kände mig väldigt rofylld. På nåt sätt har jag alltid känt mig hemma i de där trakterna. Vid tallarna runt Gruvan, i dalen, ute på piren, på stenhällen vid Skiren, i Bjäsäter.

Mi sueño 2

Jag hade en så underlig dröm inatt. Det har gått en lång tid nu utan att jag kommit ihåg mina drömmar efter det att jag vaknat. I Peru kom jag ihåg väldigt få drömmar. Jag vill minnas att jag läst nåt eller att nån berättat för mig nån gång vad det berodde på eller att han/hon hade nån teori i ämnet. Men jag kan inte minnas. Det är mycket som gömmer sig där bak som ibland kommer fram, tack vare att man lyckas associera till det genom nåt man hör eller ser. Det är också märkligt. Att man ibland kan rabbla upp en sångtext som man varken hört eller sjungit på flera år.

Vad var det som gjorde den så märklig då, drömmen? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det var mest en känsla i drömmen. Ett välbefinnande.
Jag försökte somna om efter att ha väckts av klockradion men väcktes snart upp igen av telefonen. Sen var det ingen idé.
Kanske kommer den tillbaka inatt igen.
Kanske kommer hon tillbaka, henne som jag dansade med igår natt. Vem var hon förresten? Kanske var det det jag ville få reda på när jag försökte somna om.
Många kansken.
Kanske är jag vilsen.

Årslista

Jag brukar inte göra såhär men nu har jag i alla fall snyltat på någon annans kreativitet. Jag hittade den hos en bloggare som snott den av nån som snott den av nån. Ungefär.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
flög över Atlanten, väl på andra sidan en massa saker
2. Höll du några av dina nyårslöften?
ja - att fortsätta låta bli att ge nyårslöften
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
ja
4. Dog någon som stod dig nära?
nej
5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Tyskland, Spanien, Peru, Bolivia, Paraguay, Brasilien, Argentina
6. Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007?
jo, men det vågar jag inte ens hoppas på
7. Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?

8. Vad var din största framgång i år?
att få min spanska till en imponerande nivå
9. Största misstaget?
att inte våga hoppas eller nåt
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
njae, det tror jag inte. Inte mer än vanligt i alla fall
11. Bästa köpet?
digitalkameran
12. Vad spenderade du mest pengar på?
digitalkameran igen, flygresa
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
sommaren och många saker i Peru
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
hips don’t lie – Shakira (tyvärr), glassigt – Mange Schmidt (tyvärr igen), Smuk og dejlig – Anne Linnet
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
gladare
18. smalare eller tjockare?
oförändrat tror jag
19. rikare eller fattigare?
definitivt fattigare vi slutet av året
20. Vad önskar du att du gjort mer?
chansat
21. Vad önskar du att du gjort mindre?
fegat
22. Hur tillbringade du julen?
hemma
23. Blev du kär i år?
det har väl inte du med att göra. Javisstja, jag valde ju själv att ta med de här frågorna, ok då, lite kanske.
24. Hur många one night stands?
lika många som vanligt, vad tror du om mig egentligen
25. Favoritprogram på TV?
engelska deckare kanske
26. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
det tror jag inte, det ligger inte för mig att hata
27. Bästa böckerna du läste i år?
Amos Oz - Att känna en kvinna, Ernesto Sabato – El tunel, Stig Claesson - Svart asfalt, grönt gräs. Har dessvärre inte läst så mycket i år.
28. Största musikaliska upptäckten?
Sofia Talvik eller Brita Persson kanske.
29. Något du önskade dig och fick?
ett bra år
30. Något du önskade dig men inte fick?
ja, trots att jag blåste en ögonfrans
31. Årets bästa film?
ehm, Babel kanske
32. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
26 blev det den här gången, minns faktiskt inte vad jag giorde, ingen stor tillställning.
33. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
ja, om den där ögonfransönskningen slagit in
35. Hur skulle du beskriva din stil år 2006?
laidback, observerande
36. Vad fick dig att må bra?
tango – inte dansen utan varumärket
37. Vilken kändis var du mest sugen på?
är Kiri Te Kanawa känd? Dum fråga hur som helst
38. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Oj, jag diskuterade en del fångvård och skuldfrågor i Peru.
39. Vem saknade du?
?
40. De bästa nya människorna du träffade?
nya vänner i Peru.
41. Bästa nya pryl?
digitalkameran igen
42. En värdefull läxa du lärt dig i år
att ingenting kommer av sig självt.
43. Citera en sångtext som summerar ditt år:
Who would believe that she could dance like this. Makes a man wanna speak spanish.
Alternativt - Hello, hello, hello, good-bye,Good-bye, good-bye, good-bye. Thats all there is. And the leaves that are green turned to brown, And they wither with the wind, And they crumble in your hand.

Ensamhet

Jag var egentligen förebredd på det. Jag hade hört det från många innan. Man är inte ensam när man är ute och reser. Det är först när man kommer hem som ensamheten kommer. När man inte har nån att dela alla minnen och upplevelser med. Där sitter man med sina foton, brev, kvitton, etiketter och tygtrasor som alla andra skiter fullständigt i. Om inte så är historierna runt de olika sakerna för det mesta totalt ointressanta för någon som inte var där och delade ögonblicken med dig. Och det är ju de historierna som är de viktigaste för dig, inte sakerna i sig. De hjälper kanske till att minnas.

Självklart kan jag mejla eller chatta med alla jag träffade under resans gång men det är inte riktigt det samma och statistiskt sett kommer, om någon, väldigt få fortfarande befinna sig bland de jag hör av mig till med regelbundenhet om ett år eller två.

Den är så konstig, den här tomheten. Saknad, ensamhet, längtan, tacksamhet, ånger och glädje i nån slags melankolisk ångestfylld symbios. Jag blir inte klok på den riktigt. Och hur ska den lämna mig denna eländiga vinter. Snart kommer snön och rensar mitt huvud. Det hoppas jag på.

Tankar i januari

Jag skulle vilja hitta nåt bra att skriva längst där inne, långt bak i huvet. Nån gång kanske kasta in ett skojigt minne inte bara en massa vemod med människor som jag aldrig kommer se igen. Bitterljuvt javisst. Men jag är ju å andra sidan lite så.

Igår var jag till teatern. Det var ett tag sen. Spelman på taket. En riktigt bra uppsättning tyckte jag. Mannen som spelar Tevje (glömde köpa program) hade så bra timing i sina repliker. Hur som helst satt jag där och plötsligt slog det mig att där skulle ju jag stå. Ja, det var ju min dröm. I så många år. Jag vet inte om drömmen försvann eller vad som hände. Skådespeleri är ju dessutom en av de saker jag verkligen känner att jag behärskar. Inte fan är jag poet, musiker eller författare (vad jag än säger). Den konstform jag behärskar är ju skådespeleri. Med det inte sagt att jag inte alls hoppas på det stundande ambientflumprojektet.

Jag har fått några digitala bilder framkallade. Resultatet blev bättre än jag väntat mig. Det är ju så mycket roligare att sitta med ett antal utvalda papperskopior än att bläddra bland 1000 bilder på datorn. Jag lånade ett par intressanta böcker på biblan också. Kanske kan jag bli lite klokare (som om jag inte vore klok nog)

Jag vill ha snö snarast. Nu vill jag åka skidor.

Tänk att Hilding och Ruts ättlig hittat tillbaka till bygden. Det tyckte jag var festligt. Hon verkar ju vara trevlig och efter vad jag hört riktigt duktig också.

Jag spelade överstämma på okarina idag. Jag tror det gick bra även om jag inte vet om det hördes. Ja, nyss nämnda person hörde det visst så duktig är hon nog.

Nattsudd

De brukar komma om nätterna. Precis när jag släckt lampan, som vore de ljusskygga. Varifrån kommer de? Tankarna, idéerna, minnena, drömmarna som håller mig vaken.

Ibland funderingar om hur jag kunde gjort något annorlunda, ord som sagts, ord som borde sagts. Om det hade förändrat något. Ibland från igår, ibland 1998.

Idéer till böcker jag vill skriva, människor jag vill träffa, böcker jag vill läsa, sånger jag vill höra och skriva.

Minnen av saker jag gjort. Minnen av människor jag saknar, jag oftare vill träffa, önskar jag ska se igen eller önskar jag aldrig sett.

Drömmar om platser jag vill se, människor jag vill möta och sånger jag aldrig kommer skriva.

Tankar på henne. Nu ska jag bara komma på vem hon är.

Det är dessa hjärnaktiviteter som håller mig vaken långt in på småtimmarna ibland. Ja, inte bara de i sig utan även arbetet med att skriva ned dem på papper. Jag borde placera mp3-spelaren vid sidan av sängen så jag kunde prata in dem där, det går fortare. Inte för att jag skriver långsamt men ibland fladdrar tankarna förbi så fort att jag knappt hinner få ned dem på pappret. I den farten blir det inte heller så läsligt.

Minnen

Hon brukade göra lemonad. Nu vill jag göra lemonad. Jag vill göra saker hon gjorde för att minnas hur hon gjorde dem och kanske nånstans snudda vid ett minne av nånting vi gjorde tillsammans. Då kanske minnena inte bleknar bort. Och ibland känns hon nära. Då känns inte avståndet, inte den långa tid sen vi sågs eller det faktum att vi inte skall ses igen.

Jag lyssnar på en del Peter LeMarclåtar och förflyttas genast några år tillbaka i tiden. Ett fult brunt golv i Vadstena. Ett kök, ett internat. En bra tid för mig. Även om det inte kändes positivt hela tiden. Tidvis var det en aning kaotiskt. Men ibland kan jag sakna många av de dagar jag spenderade där. Samtalen, vännerna, filmstunderna vid rosa soffan, alla koppar te i ett annat kök med samma fula bruna golv, promenaderna utmed Vättern till den gamla fyren. Jag hade många bra dagar.

Feels like home är Spanien, Love and youth är kanalen, den där MTV-unpluggedskivan är Peru.

Jag tror detta handlar om att associera. Eller, jag vet inte riktigt. Kanske är det bara nostalgi och saknad.

Saker jag idag gjort för första gången i mitt liv:
1: Bytt däck på en hästtransport
2: Övat på överstämma med min okarina. Ska eventuellt framföras på söndag.
3: Tagit med mig en hembakad danske kringle till boa
4: Burit ut köksluckor till släpkärran
5: Sett min släkting Christine

Ett slag

Det var någon av de otaliga gånger jag gick på på den lilla gatan som leder ned mor Limaqpampa. Jag minns inte när.

Ett barn som fick ett slag. Vi såg det, vi hörde ljudet av slaget. Vi såg på varandra, utan att tala, sorgset smått chockade. Sen sade hon

- Såg du det där.
- Ja, sade jag.
Jag hade inget mer att säga. Jag hade aldrig sett ett barn bli slaget förut. Det gjorde ont.

Jag kan inte längre minnas annat än handen som slog. Ansiktet är försvunnet, men det var en kvinna som slog. Kanske hans mor.

Vi följde barnet på några stegs avstånd ett tag under tystnad. Såg barnets sävliga gång, nedslaget, skamset böjandes huvudet mot marken. Vi hörde den tröstlösa gråten.

Jag ska aldrig se det barnet igen. Kvinnan som gick vid min sida, som jag delade denna otrevliga upplevelse med, såg jag nån gång efter det men det är länge sen nu. men jag tänker på dem ibland. Henne och barnet.