Listan

Jag har skrivit en lista, i största hemlighet. Jag skrev den på ett främmande språk för att minska möjligheten att någon ska kunna läsa den och förtstå innehållet.

Jag längtar mig bort. Jag tror jag vet vart jag vill och jag ska komma dit en dag. Jag är inne i en uppgraderingsfas. Robban ver. 4.2. Nya vackra saker ska komma in i mitt liv. Jag har redan börjat förändra en del saker och mer ska det bli.

Jag analyserar positiva saker som hänt det senaste året och jag repar mod, jag blir starkare och jag kommer till insikt. Det kan bara vara bra. Jag ser fram emot vad 2008 har att komma med.

Jag har lagt upp en strategi. Funderar ut en komplott mot världen. Den ska bli snäll igen. Det har jag fått för mig att den var en gång.

Jag insåg att det fanns några rader i "Vaggsång kl. 4" av Peter LeMarc som påminde mig om någon. Hon har inget med sången att göra.

Vad har det med saken at göra?

Löften och hopp

Jag har gett mig själv ett löfte. Nej, inte bara ett. Tre tror jag. Det är inga nyårslöften eller så. Det är förhållningsorder. Jag har bestämt mig för hur min närmaste framtid sa se ut. Eller jag rår ju inte över vad om ska ske men jag har i alla fall lovat mig en del och det här ska bli en positiv utveckling. Jag ser fram emot våren med tillförsikt nu, jag gör faktiskt det. Jag känner på mig att nåt underbart kommer hända.

Att sakna sig själv

Äntligen kom snön. Jag fårstår inte varför jag blev så glad. Jag har sett snö förut. Me den här gången kändes det som det var evigheter sen jag såg snö. Jag stod på busshållplatsen efter avslutad arbetsdag och bara stirrade på flingorna som dansade omkring i den norska januarikvällen. Det kändes som en förändring. Jag har haft en liten preiod av berg och dal bana. Det brukar bli så ibland. Jag tar mig alltid ur dem och de brukar inte vara så värst långvariga, det vet jag. Jag gräver ner mig och jag skriver texter jag inte förmår mig att publicera här. I huvudet formulerar jag texter med rubriker som "Jag saknar mig själv" eller "Tillbaka till livet" eller något liknande. Jag vill inte kasta ur mig alltför mycket galla. Bloggen har genomgått en förändring jag inte kunde förutse, det bara hände. Nu ska den genomgå en till, den ska gå tillbaka till att vara nostalgisk, drömmande och positiv. Det hoppas jag. Jag har insett att den nästan lever sitt eget liv i mitt huvud. Att mitt humör ibland avspeglas ganska bra i inläggen. Det är väl bra kanske.
Jag hoppas att jag har mycket kvar att skriva och jag hoppas att jag ska kunna få litet mer inspiration för att sedan updatera lite oftare. Man vill ju inte svika de få stammisar man har.