Jacksons eftermäle

Plötsligt fladdrade nyheten upp på skärmen. Jag blev tvungen att läsa om rubriken tills jag insåg att jag hade läst rätt; Michael Jackson hade verkligen dött.

Jag blev paff, häpen och sorgsen. Ett tragiskt liv hade tagit slut. Det gjorde mig ont för någonstans inom mig bar jag ett naivt hopp om att han en dag skulle göra storslagen comeback. Att han skulle få upprättelse. Jag kan inte, även om han verkligen verkade vara en märklig person, tro att allt som skrivits om honom är sant. Hur det än är med sanningshalten i alla anklagelser och allt skvaller så är Michael Jackson ett bevis på att gränsen mellan geni och galenskap är väldigt skör. Michael Jackson var ett geni. Världen är full av väldigt duktiga musiker men genier av hans kaliber är en verklig bristvara. Det fanns bara en Elvis Presley och det fanns bara en Michael Jackson. Jag är verkligen inget fan, jag har inte en enda Jacksonskiva och har egentligen hört ganska lite av hans musik men det betyder inte att jag inte kan se storheten i hans musikalitet.

Det jag hoppas nu är att Michael ska bli ihågkommen för sin musik och inte för alla skriverier. Kanske är också det ett ganska naivt hopp.

Sommaren är het, jag letar svalka. Himlen är pastellfärgad, just nu är det tyst. Det enda som hörs är skvalpet från grannens damm och väldigt avlägset trafikbuller. Nu måste jag gå ut. Det är olidligt hett här.