Björkängen del 3

Det var nog vår, tror jag. Jag och Matte satt i Wastes tv-rum. Lili & Sussie på teven. De var visst populära en gång i tiden. Jag kommer inte ihåg vem av dem Waste tyckte var snyggast trots att han sade det den där dagen, nån gång under tidigt 80-tal. Kanske var det vår. Jag kan själv inte minnas vem som var Lili och vem som var Sussie. Det kom bara 4-5 personer på Wastes begravning. Konstigt, med tanke på hur många som brukade springa hos honom. Alla björkängenungarna kom dit, så vill jag minnas att det var. Till och med T och C var där. Om än inte omtyckta av alla andra ungar. Han var en liten busunge, Waste. Fortfarande när jag var barn. Hur gammal var han då? Över 70 skulle jag tro. Nu ligger Waste i familjegraven, nästan nere vid dammen. Jag brukar tänka på honom när jag går förbi graven om somrarna. Jag undrar vem som bor i hans stora hus nu. Jag har inte åkt förbi det på flera år tror jag. Det är så mycket som är förändrat nu. Lekparken dit jag smet genom staketet, kröken där jag cyklade omkull och fick sy två stygn i pannan, Manne i Ångcentralens hus är utbytt mot ett stort och vräkigt hus med märklig arkitektur, Wastes hage är bebyggd och vårat gamla hus är ommålat.

Hett tips!!!

Jag vill gärna komma in och lämna ett tips. Senare idag (20/3) kan man höra min ljuva stämma i studentradion när jag prata lite om Sydamerika och väljer musik därifrån.
Gå in på http://www.studorg.liu.se/studentradion/lyssna.php klockan 22 eller för all del tidigare om ni vill det. Massor med bra sydamerikansk och spansk musik utlovas.

Kan även höras analogt på 89,0 dock bara för östgötar.

Väl mött

Nobelpriskandidat

Ja, nu frestas du säkert att tänka att jag ska skriva om mig själv och mina litterära bravader. Nejdu.
Joyce Carol Oates och Amos Oz brukar framhållas som lämpliga nobelpriskandidater. Jag tänkte att jag skulle se vad experterna såg i dessa författare. Och det kunde vara kul att ha läst en nobelpristagare innan den tilldelats priset. Det har aldrig hänt i mitt fall. Eller jo, jag såg en pjäs av Pinter innan han tilldelades nobelpriset, det borde räknas. Men det var ju inte för Pinters skull utan för att min store idol Thommy Berggren hade regisserat. Thommy förresten kunde ses i ”Elvira Madigan” på TV häromdagen, det missade du väl inte? Han är verkligen lysande.

Nu tappar jag tråden. Vad jag ville få sagt var att jag nyligen läst ”Våld – En historia om kärlek” av Joyce Carol Oates. En lysande skildring av smärta, skuld, olika sorters rättvisa och mycket annat. Läs den.

Aning av vår

Jag att en stund i solen härom dagen, kände dess strålar värma ansiktet. Doften av vår är gräs som börjar gro, jord som jäser och tinar upp. Vårens ljud är talgoxe och koltrast. Vad är vårens smak?
Vår är en bukett tulpaner på bordet, nya primulor i fönstret, dessa saker har inhandlats. Det tar in vårkänslorna även inomhus.

Gamla dansbandsdrömmar

Jag sticker inte under stol med att jag en gång i tiden lyssnade en del på dansband och att jag senare hade funderingar på att söka värvning i ett dansband. Och om sanningen ska fram ligger nog en och annan potentiell dansbandshit och lurar i lådan nånstans, i botten, undangömd.

Lennartz verkar ha blivit en succé. Deras myspacesida har ganska många 1000 träffar. Jag tycker att fördommar skildras på ett lysande sätt i serien. Sen kommer en del låtar man en gång gillade upp och väcker gamla minnen.

Detta inlägg går under rubriken veckans erkännande eller saker jag lyckligtvis lyckades förändra

Björkängen del 2

Jag är nere i lådorna igen och river. En bild, ett stycke liv. En lycklig liten rågblond pojke (som 20 år senare saknar sitt tjocka hår). Min mamma hade bundit mig en krans av prästkragar. Det var sommar och Pierre Thorsson regerade på plan. Hans pappa bodde på gatan nedanför oss. Min tidigare nämnda bästis var dagbarn hos dem.

Jag kan drömma mig tillbaka, jag kan berätta om det för någon. Men det räcker inte. Jag vill tillbaka igen. Till Wastes hage, jag vill hälsa på Manne i Ångcentralen. Jag vill gå till Rut i svängens hus och knacka på, glida nedför isrännorna vid sidan av Korpberget, cykla på den leriga traktorvägen förbi Galtbron, åka i full fart nedför Fältskärnsbacken, rykta hästar i 4H, och allt annat som hörde min barndom i Björkängen till. Men det hjälper inte. Det är inte längre samma plats.

Manne i Ångcentralen och Rut i svängen är döda. Det lilla torpet nedanför berget är rivet och i Wastes hage har de byggt en massa vräkiga villor.

Nej, jag nöjer mig hellre med att drömma tillbaka. Och i drömmen finns ju mina gamla lekkamrater kvar också. Den enda jag kan komma på som bor kvar är Anna O men henne lekte ju aldrig jag med, hon var ju mycket äldre än mig.

Fem punkter man ska eller vill uppfylla under året var nån slags bloggstafettskedjebrevstjofsan. Jag tog uppdraget eller vad man ska kalla det som en komplimang och:

Jag ska ha 40 i spanska vid sommarens början.

Jag ska tjäna pengar till nästa, ännu oplanerade, resa under sommaren och hösten.

Jag vill dra upp lite långsiktiga planer som sträcker sig längre än ett halvår framåt för en gångs skull. Typ komma på vad jag ska bli när jag blir stor. Vore skönt att ha ett vettigt svar eftersom man får den frågan så väldigt fota.

Jag skulle vilja komma igång med lite träning. Både konditionsträning och axel-bröst-biceps-och-sånt-muskelträning.

Jag ska öva mer på mina musikinstrument.

Nyrenässans

Vårruset kan ta sig konstiga uttryck ibland. När jag var ute och promenerade igår började jag plötsligt fundera på ett Pressmeddelande jag skulle skrivit om jag vore en megakänd musiker eller så. Att jag skulle skapa en pakt med andra musiker, skådespelare, konstnärer av alla slag att inte uttala sig i skandalpressen. Sen kan man gärna släppa in politiker, ämbetsmän, en och annan styrelseordförande från storbolag och så vidare. Om tillräckligt många respektabla personer sade ifrån, personer som många ser upp till, då måste det väl kunna få en effekt, eller? Jag tror på godheten och människans fria vilja. Antagligen är jag naiv som vanligt.

Inte för att den tidigare tanken hade med detta att göra men ett länge sovande musikprojekt har vaknat till liv och bör besökas:
http://www.myspace.com/kossweden