2007 sammanfattat i en tråkig lista

Jag ska nu summera mitt år. På samma sätt som förra året. Jag har helt enkelt svarat på samma frågor som jag svarde på efter förra nyårsafton. Dessvärre märkte jag att flera svar blev snarlika. Efter publiceringen insåg jag att det blev för mnga tråkiga svar så jag tog bort ett antal frågor - därför är numreringen lite kass.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade till norge. Säkert en del annat som jag inte kommer på eller vill nämna här. Fick avbetald anställning i ett annat land än Sverige.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
ja - att fortsätta låta bli att ge nyårslöften (oförändrat från förra året)
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
ja
4. Dog någon som stod dig nära?
nej
5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Norge
6. Är det något du saknade år 2007 som du vill ha år 2008?
Ja det tror jag nog
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas, och varför?
Är så dålig på årtal och datum men 25 o 26/8 har jag redan skrivt om.
8. Vad var din största framgång i år?
Tja, jag var duktg på att plocka rosor. Sen råkade mycket bara alla på plats.
9. Största misstaget?
Inga större tabbar
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Rom, rosor, dator och ikea-kartonger. Norgeflytten.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att det fanns någon som ville ha de där rosorna jag plockade
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
En högerkrok och riktigt blod - Lasse Lindh.
Den där låten med Fergie som jag inte ens vet vad den heter o som jag inte ens gillar.
Build me up buttercup - The Foundations.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare o ibland kanske ledsnare. Men mest glad tror jag.
18. Smalare eller tjockare?
oförändrat tror jag
19. Rikare eller fattigare?
Som vanligt
20. Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit det där sista steget
21. Vad önskar du att du gjort mindre?
fegat (samma svar förra året)
22. Hur tillbringade du julen?
hemma, som vanligt, omän den stressigaste julen jag haft
23. Blev du kär i år?
Ja, det blev jag
24. Hur många one night stands?
lika många som vanligt, vad tror du om mig egentligen, sade jag inte det förra året? Jo det gjorde jag bestämt. Förlåt att jag upprear mig.
25. Favoritprogram på TV?
engelska deckare kanske
26. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
det tror jag inte, det ligger inte för mig att hata
27. Bästa böckerna du läste i år?
Krönika om ett förebdat dödsfall av Gabriel García Márquez är en pärla. En lysande författare. Våld av Joyce Carol Oates.
Undersökningen av argentinaren Saer är den senaste jag läst och den var helt ok.
Kommer inte på fler på rak arm. Har min läsedagbok i Sverige. Synd, det står still för tillfället.
28. Största musikaliska upptäckten?
Joanna Newsom, Karin Ström, Sigur Ros, Miss Li
29. Något du önskade dig och fick?
ett bra år, en stjärnfallsönskning slog in också
30. Något du önskade dig men inte fick?
ja, en månskenstur på hästryggen med en vacker kvinna - det brukar jag önska mig....
31. Årets bästa film?
kanske.... tja, säg det. Har jag ens sett nån ny film. Jo Göta kanal 2 - kom den i år? - sämsta skit jag sett.
32. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
27 blev det den här gången, minns faktiskt inte vad jag giorde, precis som förra året
33. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
ja, absolut, men man kan väl inte få allt kanske
36. Vad fick dig att må bra?
Närhet
38. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Miljöfrågan hoppas jag
39. Vem saknade du?
??? Den jag en gång var kanske - det var et pretetntiöst svar :) - och där kom en fånig smajly/smiley
40. De bästa nya människorna du träffade?
Matilda bor ju i samma fuktiga, dragiga och kalla källare som mig nu. Nån annan viktig kommer jag inte på. Barbro o Margareta kanske.
41. Bästa nya pryl?
Inte en susning. Så tråkigt att svara dator. Mi nya snygga väst kanske.
42. En värdefull läxa du lärt dig i år:
att ingenting kommer av sig självt. Eller vänta nu, det svarade jag ju förra året också. Jag kanske har insett det på riktgt nu.
43. Citera en sångtext som summerar ditt år:
"Så jag sänkte min gard som man gör när man känner sig älskad. Du ljuger om du säger att du tvekade innan du slog. En högerkrok och riktgt blod. Nu när jag känt kärlek vill jag bara ha mer" - eller jag vet inte
"Kom i Kostervals, slå din runda arm om min hals" kanske passar bättre
Jag väljer att lägga till några punkter för jag har så tråkigt.
44: Årets album:
Jag tyckte jag var glad - Lasse Lindh
Kärlek i tystnadens tid - Peter LeMarc
Svart blogg - Eldkvarn
Saga om en sten - Karin Ström
45. Årets musikaliska utropstecken:
Lasse Lindh. Den mannen vet verkligen hur man sliter ut hjätat och slänger ut det genom högtalarna. Att han bara vågar vara så sårbar öppen. Sen föll jag handlöst för två underbara kvinnor. Joanna Newsom som sjunger som en gudinna och Karin ström med sina mörka texter till synthigt ackompanjemang. Radiolegenden sade om Joanna att hon sjunger som om ingen hrde på och lite så är det väl. Hon sjunger väldigt säreget och därpå spelar hon harpa av alla instrument.
46: Något du fått höra mer än en gång i år men aldrig tidigare:
Att jag ser ut som en präst. Efter andra gången tog jag bort skägget.
47: Bästa låt du skrivit i år:
Den jag själv gillar bäst har ingen titel men låt oss kalla den "Hur mitt hjärta längtar efter dig". Sen har man ju en finger med i spelet i K.O.S som bland annat kommit med de lysande låtarna "Dream" och "Annas femtioelfte brev"
48: Nåt som äntigen blivit av:
http://www.myspace.com/kossweden
49: Hur har det varit med inspirationen?
Under vår och sommar var det väl normalt men under hösten skrev jag som aldrig förr.
50: Något du fått nog av:
Den här listan

Jag vet inte varför jag tog med den här listan. Det blev ju samma svar som förra året på en massa frågor. Jaja. Gott slut till ala läsare och et riktigt gott nytt år.

Björkängen del 6

Björkängen, här tappade jag min första tand, här cyklade jag omkull och fick sy mina första stygn. Jag tog mina första stapplande skridskoskär på isbanan bredvid Manne i ångcentralens hus (detta begav sig på den tiden då kommuner fortfarande hade råd att spola upp ett tiotal isar runt om i byar små som min barndomsby).
Jag älskade att klättra i träd. Alla träd längst ned i dungen hade egna namn. Det var nästan som om de hade egna liv i vår värld. I björkängenbarnens värld. Man ville så högt upp som möjligt. Högre än Lönnströms hus. Skalmanträdet, Bamseträdet, jag klättrade i dem alla. Jag tror fortfarande jag minns var de stod, och kanske ännu står.
Jag köpte Star wars-glass från glassbilen som smakade mint som mamma inte tyckte om. Jag gick på tå så ofta att folk i min närhet trodde jag skulle bli dansör. Min värld sträckte sig från Tyttorp till Ugglebo eller möjligen Sjuslussarna (ja det är ju givetvis en romantisering av sanningen för vi hälsade ju på släktingar i både Linköping, Kisa och Stockholm).

Hennes vackraste ord 3

Varför släpper man in någon i sitt liv? Varför väljer man att blunda? Varför skrotar man försvaret så totalt att man ger någon chansen att förstöra ens liv? Varför tar man risken? Kanske är det för att man vet att man kan ha mer att förlora på att inte chansa än att faktiskt ta den där chansen till nåt underbart. Kanske för att man riskerar att gå miste om möjligheten att hitta något utöver det vanliga. Kanske för att den möjligheten överväger risken att krossas. Kanske för att det trots allt känns ganska bra sen när man kommit över värsta smärtan att veta att man faktiskt tog chansen, att man inte lät den passera. Kanske för att man äcven om det svider har lärt sig nåt användbart och kanske insett något positivt om sig själv som man tidigare blundat för.

Björkängen del 5

Jag gick förbi en häck, precis en sån häck som Lina hade på sin tomt en gång. Jag var tvungen att stoppa ett löv i munnen, bita i det och känna den där säregna smaken jag kände så ofta som barn. Ett kärt minne. Jag kan inte minnas att jag någonsin hade tråkigt då, under åren i Björkängen. Jag ser ofta tilbaka på min barndom. En idyllisk barndom. Världen var ny och jag skulle upptäcka den. Så underbart fri från bekymmer jag var då. Just så borde alla barn få ha det. Barn ska vara barn. De ska leka. De ska snubbla, falla och resa sig starkare än innan.

Inget tidsfördriv att dö för

Har man långtråkigt kan man alltid skriva en meningslös lista. Gissa om jag haft långtråkigt:

Skulle vilja vara: händigare än jag är
Skulle vilja heta: Theodor i andranamn (efter farfar, farfars far och farfars farfar)
Skulle vilja kunna: spela cello eller kontrabas
Skulle vilja veta: svaret på ganska många frågor
Skulle vilja hitta: vägen till ett oälskat hjärta
Skulle vilja resa till: Mexico
Skulle vilja förstå: huruvida vissa saker händer av en orsak
Skulle vilja uppfattas som: en varm och levande person
Skulle vilja kunna ha överseende med: att jag inte är bäst på allt
Skulle vilja minnas: alla komplimanger och sen spara för de dagar då jag känner mig svag
Skulle vilja bli: världens bästa pappa
Skulle vilja se tillbaka på mitt liv en dag och känna: att jag inte levt förgäves

kopiera gärna och skriv in på din blogg vad du själv skulle vilja

Hennes vackraste ord 2

De där vackra orden kunde förstöra mitt liv. Jag vet inte om de gjorde det, eller om det blev precis tvärtom. Det var söta ord, blyga ord, ibland hårda eller vackra ord. Och jag föll handlöst. Jag skrotade mitt försvar och sänkte garden. Så jag fick hennes bett och mitt blod blev infekterat. Hon blev mitt gift, min drog. En vacker drog jag inte ville vara utan. Men lika fort som beroendet uppstod trängde jag undan det. Även om det kan förstöra mitt liv vill jag gärna höra ord som dem igen. Men nu ska jag lämna henne ifred och hon ska slippa bli omskriven här på ett tag, det lovar jag inte men hoppas att jag kan klara av.

Konstgjord andning

Att bildligt talat hålla någonting vid liv med konstgjord andning är inte det minsta roligt. Nästan alltid kommer man till insikten att man försökt för länge och för mycket med återupplivningsföreöken av någonting som är om inte dött så åtminstonne döende. Det är ingen rolig insikt. Att inse att man borde släppt taget och gått vidare för länge sen. Att tiden då man försökte hålla det vid liv inte gör en något gott utan bara drar ut på lidandet. Men vad ska man göra. Man kan ju aldrig veta på förhand om återupplivningsförsöken kommer ge resultat, för gör de det så är det ju tur man försöker. Men är det säkert att man själv inser att det är konstgjord andning man sysslar med? Man kanske inte inser själv att någonting är döende? Jag visste att det var så, jag gjorde några tappra försök, jag insåg fakta, jag gick vidare. Det var inte kul. Det här var bittert. Nu ska jag skriva nåt mer muntert.