Mi sueño

Jag var i hennes hus igen, natten till igår, i drömmen. Jag har varit där förut, men bara i drömmen. Jag kan inte riktigt förstå vad jag har där att göra. Vad är det jag letar efter? Henne? Mig själv? Nåt hon skrivit kanske?
Jag vet inte.
Men jag tror att jag egentligen skulle vilja veta.
Jag får nog aldrig veta.
När ska hon lämna mig ifred?

Dagens ord: Drömtydningslexicon (Inget jag skulle konsultera)

Dagens plats: Hennes hus (undrar hur det ser ut i verkligheten)

Gässen flytta

Regnet gör mig inte så mycket egentligen. Det är ju inte kallt. Men lite sol kan jag annars gärna stå ut med. Det börjar blomma i lökrabatten. Irisarna lyser blåa.
"Gässen flytta" är egentligen en höstsång för mig men jag kände för att ta med den ändå. Ett av Dan Anderssons alla mästerverk. De första raderna är så närvarande och intensiva att de nästan kryper under huden. Det tycket jag i alla fall. Jag läser dem långsamt och tar in vartenda ord.

När de gamla såren heta tära,

när din kind är vätt

av ensamhetens gråt.

När att leva är att stenar bära

Thorstein Bergmans tonsättning är inte så dum den heller. Men den får ni väl försöka ta reda på själva. Thorsteins CD med Dan Anderssontolkningar har jag redan gjort reklam för tror jag. Jag gör det gärna igen oumbärlig som den är.

Nä nu blommar det

Den är väldigt trösterik, gässen flytta. Utan att vara sådär irriterande sentimental.

När de gamla såren heta tära,

när din kind är vätt av ensamhetens gråt,

när att leva är att stenar bära

och din sång är sorg

som vilsna tranors låt,

gå och drick

en fläkt av höstens vindar,

se med mig

mot bleka, blåa skyn!

Kom och stå med mig

vid hagens grindar,

när de vilda gässen flyga över byn

Rainy day memories

Det blaskar ner där ute. Secret Service borde fått en hit med "Rainy day memories". Jag tror aldrig det blev så. En av deras bättre tycker jag, sorgligen bortglömd. Regnmusik är annars Joni Mitchell. Både "River" och "Blue" skulle lätt få plats på mitt livs soundtrack.

I wish I had a river
I could skate away on
I'm so hard to handle
I'm selfish and I'm sad

Hon sjunger ju som en gudinna Joni. Men nu har hon ju sagt att det är slut med skivsläpp. Det blir inga fler inspelningar. Jag hoppas hon ändrar sig. Det känns som om hon hennes stämband inte har några gränser. Hon glider hit och dit hur smidigt och snyggt som helst.

Dagens ord: Aprilväder (egentligen inget jag är helförtjust i)

Dagens plats: Plaza mayor, Salamanca (när solen skiner)

Jag åkte hem till min brylling Marcus igår

Vår i mitt sinne

Så kom hon då till slut...

Våren.

Som sol efter år av mörker. Dessvärre har det inte medfört ökad inspiration. Men en ordentlig energiinjektion. Koltrast och rödhake hade vårkonsert i Ulriksdals hage och jag stod där med den dalande solens sken i ansiktet och bara njöt. Välkommen tillbaka kära vår.

Jag var hos min idol Eva i torsdags. Hon finns avbildad här tidigare. Hon är en underbar människa och det är alltid lika kul att prata med henne. Hon kommer dessutom ihåg många gamla släktingar till mig som varit döda i 50-60 år. Det är fascinerande att lyssna på henne och höra hennes härliga skratt. Bilen har fått sommartofflor och jag kastade en blick mot cykeln. Jag använde den dock inte. Imorgon kanske. Men framförallt ska morgondagen ägnas åt Ernesto Sabato. Vare sig jag vill eller inte.

Dagens ord: Solsken (Äntligen)

Dagens plats: Oxelsten (Det var länge sen jag var där nu. Antar att trastarna sjunger där också)

Solen smög sig in över pianot

Tankar om kvällen

Ja, vid den där typen av dagar, ja du vet de där hemska som kommer en gång om året (nåt annat är extremt ovanligt), brukar jag fundera över vad jag håller på med egentligen. De där punkterna jag satte upp en gång i tiden. Nåt om saker man skulle kunna förändra. Ja, de listorna har jag visserligen tappat bort. Jag tar fortfarande livet på alldeles för stort allvar. Vissa små halvflummiga planer börjar dock ta form.

En dag ska jag stå och skrika ut i natten att jag inte tar livet på så stort allvar. Ingen kommer givetvis tro mig och livet kommer hånflina lite åt mina inbillningar.

Jag tänkte att jag skulle rota lite bland alla lappar och skriva ned något av det här men det är knepigt det där. Men jag ska försöka. 77% av allt som står nedklottrat på gamla kvitton och servetter är ju halvfärdigt och näst intill opublicerbart.

Tänkte idag på att vissa personer är betydelsefulla under en ganska kort tid av ens liv, man har bra samtal och sådär sen hörs man aldrig av igen. Jag tänkte på en speciell. Jag brukar tänka och hoppas hon har det bra. Har inte sett henne på väldigt länge. Ännu mycket längre sen jag pratade med henne. Vi pratar om andra sidan 2000-talet. Jag hoppas allt är bra.
Jag tänkte igen på den där rödhåriga flickan vars namn jag sen länge glömt. Jag har skrivit om henne här tidigare. Jag undrar vad hon gör, var hon finns, om hon minns mig. Vad hette hon? Jag kan inte för allt i världen minnas. Även om jag vill. Jag kunde ha frågat Rut i svängen, men hon lever väl inte längre. Ja, varför då förresten. Jag kan ju inte gärna ringa och säga. Minns du mig? Vi har inte setts på 19-20 år. Jag är den där blåögda, blonda (jag var det på den tiden) pojken som bodde på gatan nedan för dig. Jag skulle nog mötas av en lång tystnad följd av ett tvekande ”Vem, då?” Så istället fortsätter jag undra. Och hoppas. Att allt är väl.

Var till Berns och såg winnerbäck helgen som gick. Jag har ju sett lasse ganska många gånger nu och tycker inte mycket är annorlunda från spelning till spelning. Borde nog vänta med att se honom igen. Hans oinspirerade mellansnack löd såhär ”tack så mycket” ”fan va kul att va på Bens” ”tack” ”vi ses på zinkensdamm”. Det mest minnesvärda var väl att jag tappade garderobslappen. Det löste sig dock. Kanske är jag bara kräsen. Jag borde gått på Tomas Andersson Wij idag istället. Varför gjorde jag inte det?

Nån påstod att jag är 26. Det kan inte stämma. Nej, med tanke på att håret faller av som på en ovattnad julgran så låter kanske 36 mer logiskt. Nej. Jag ska sänka spegeln tror jag. Så synfältet slutar vid ögonbrynen. Det var en skojig idé.

Det här kortet damp oväntat den i postlådan. Jag, min idol Eva, världens coolaste 88-åring, och min pyssling Ottilia.

Dagens ord: Vårlökar (Det börjar hända saker under marken, snart kommer de)

Dagens plats: Linköping - där drömmar blir verklighet (bättre slogan än "ovanligt vackert vid Vättern" men sämre än "Sveriges närmaste stad")