Björkängen del 6

Björkängen, här tappade jag min första tand, här cyklade jag omkull och fick sy mina första stygn. Jag tog mina första stapplande skridskoskär på isbanan bredvid Manne i ångcentralens hus (detta begav sig på den tiden då kommuner fortfarande hade råd att spola upp ett tiotal isar runt om i byar små som min barndomsby).
Jag älskade att klättra i träd. Alla träd längst ned i dungen hade egna namn. Det var nästan som om de hade egna liv i vår värld. I björkängenbarnens värld. Man ville så högt upp som möjligt. Högre än Lönnströms hus. Skalmanträdet, Bamseträdet, jag klättrade i dem alla. Jag tror fortfarande jag minns var de stod, och kanske ännu står.
Jag köpte Star wars-glass från glassbilen som smakade mint som mamma inte tyckte om. Jag gick på tå så ofta att folk i min närhet trodde jag skulle bli dansör. Min värld sträckte sig från Tyttorp till Ugglebo eller möjligen Sjuslussarna (ja det är ju givetvis en romantisering av sanningen för vi hälsade ju på släktingar i både Linköping, Kisa och Stockholm).