Konstgjord andning
Att bildligt talat hålla någonting vid liv med konstgjord andning är inte det minsta roligt. Nästan alltid kommer man till insikten att man försökt för länge och för mycket med återupplivningsföreöken av någonting som är om inte dött så åtminstonne döende. Det är ingen rolig insikt. Att inse att man borde släppt taget och gått vidare för länge sen. Att tiden då man försökte hålla det vid liv inte gör en något gott utan bara drar ut på lidandet. Men vad ska man göra. Man kan ju aldrig veta på förhand om återupplivningsförsöken kommer ge resultat, för gör de det så är det ju tur man försöker. Men är det säkert att man själv inser att det är konstgjord andning man sysslar med? Man kanske inte inser själv att någonting är döende? Jag visste att det var så, jag gjorde några tappra försök, jag insåg fakta, jag gick vidare. Det var inte kul. Det här var bittert. Nu ska jag skriva nåt mer muntert.
2 Comments:
Jag tycker att det är bättre att försöka så länge så man vet att man har gjort alls. Jag önskar att jag kan lära mig det lite bättre för framtiden. Själv är jag jättebra på att blixtsnabbt avsluta saker, det är inte vidare bra alla gånger.
Roligt att titta in och se många nya texter.
Jag håller givetvis med. Men samtidigt som det är skönt att efteråt kunna säga att man försökte så kan den där sista tiden man försöker innan man ger upp vara ganska påfrestande. När man ser det rinna iväg och känner att man kämpar förgäves.
Trevligt att se att du tittar in ibland.
Post a Comment
<< Home