Björkängen del 2

Jag är nere i lådorna igen och river. En bild, ett stycke liv. En lycklig liten rågblond pojke (som 20 år senare saknar sitt tjocka hår). Min mamma hade bundit mig en krans av prästkragar. Det var sommar och Pierre Thorsson regerade på plan. Hans pappa bodde på gatan nedanför oss. Min tidigare nämnda bästis var dagbarn hos dem.

Jag kan drömma mig tillbaka, jag kan berätta om det för någon. Men det räcker inte. Jag vill tillbaka igen. Till Wastes hage, jag vill hälsa på Manne i Ångcentralen. Jag vill gå till Rut i svängens hus och knacka på, glida nedför isrännorna vid sidan av Korpberget, cykla på den leriga traktorvägen förbi Galtbron, åka i full fart nedför Fältskärnsbacken, rykta hästar i 4H, och allt annat som hörde min barndom i Björkängen till. Men det hjälper inte. Det är inte längre samma plats.

Manne i Ångcentralen och Rut i svängen är döda. Det lilla torpet nedanför berget är rivet och i Wastes hage har de byggt en massa vräkiga villor.

Nej, jag nöjer mig hellre med att drömma tillbaka. Och i drömmen finns ju mina gamla lekkamrater kvar också. Den enda jag kan komma på som bor kvar är Anna O men henne lekte ju aldrig jag med, hon var ju mycket äldre än mig.

Fem punkter man ska eller vill uppfylla under året var nån slags bloggstafettskedjebrevstjofsan. Jag tog uppdraget eller vad man ska kalla det som en komplimang och:

Jag ska ha 40 i spanska vid sommarens början.

Jag ska tjäna pengar till nästa, ännu oplanerade, resa under sommaren och hösten.

Jag vill dra upp lite långsiktiga planer som sträcker sig längre än ett halvår framåt för en gångs skull. Typ komma på vad jag ska bli när jag blir stor. Vore skönt att ha ett vettigt svar eftersom man får den frågan så väldigt fota.

Jag skulle vilja komma igång med lite träning. Både konditionsträning och axel-bröst-biceps-och-sånt-muskelträning.

Jag ska öva mer på mina musikinstrument.