Tankar om kvällen

Ja, vid den där typen av dagar, ja du vet de där hemska som kommer en gång om året (nåt annat är extremt ovanligt), brukar jag fundera över vad jag håller på med egentligen. De där punkterna jag satte upp en gång i tiden. Nåt om saker man skulle kunna förändra. Ja, de listorna har jag visserligen tappat bort. Jag tar fortfarande livet på alldeles för stort allvar. Vissa små halvflummiga planer börjar dock ta form.

En dag ska jag stå och skrika ut i natten att jag inte tar livet på så stort allvar. Ingen kommer givetvis tro mig och livet kommer hånflina lite åt mina inbillningar.

Jag tänkte att jag skulle rota lite bland alla lappar och skriva ned något av det här men det är knepigt det där. Men jag ska försöka. 77% av allt som står nedklottrat på gamla kvitton och servetter är ju halvfärdigt och näst intill opublicerbart.

Tänkte idag på att vissa personer är betydelsefulla under en ganska kort tid av ens liv, man har bra samtal och sådär sen hörs man aldrig av igen. Jag tänkte på en speciell. Jag brukar tänka och hoppas hon har det bra. Har inte sett henne på väldigt länge. Ännu mycket längre sen jag pratade med henne. Vi pratar om andra sidan 2000-talet. Jag hoppas allt är bra.
Jag tänkte igen på den där rödhåriga flickan vars namn jag sen länge glömt. Jag har skrivit om henne här tidigare. Jag undrar vad hon gör, var hon finns, om hon minns mig. Vad hette hon? Jag kan inte för allt i världen minnas. Även om jag vill. Jag kunde ha frågat Rut i svängen, men hon lever väl inte längre. Ja, varför då förresten. Jag kan ju inte gärna ringa och säga. Minns du mig? Vi har inte setts på 19-20 år. Jag är den där blåögda, blonda (jag var det på den tiden) pojken som bodde på gatan nedan för dig. Jag skulle nog mötas av en lång tystnad följd av ett tvekande ”Vem, då?” Så istället fortsätter jag undra. Och hoppas. Att allt är väl.

Var till Berns och såg winnerbäck helgen som gick. Jag har ju sett lasse ganska många gånger nu och tycker inte mycket är annorlunda från spelning till spelning. Borde nog vänta med att se honom igen. Hans oinspirerade mellansnack löd såhär ”tack så mycket” ”fan va kul att va på Bens” ”tack” ”vi ses på zinkensdamm”. Det mest minnesvärda var väl att jag tappade garderobslappen. Det löste sig dock. Kanske är jag bara kräsen. Jag borde gått på Tomas Andersson Wij idag istället. Varför gjorde jag inte det?

Nån påstod att jag är 26. Det kan inte stämma. Nej, med tanke på att håret faller av som på en ovattnad julgran så låter kanske 36 mer logiskt. Nej. Jag ska sänka spegeln tror jag. Så synfältet slutar vid ögonbrynen. Det var en skojig idé.

Det här kortet damp oväntat den i postlådan. Jag, min idol Eva, världens coolaste 88-åring, och min pyssling Ottilia.

Dagens ord: Vårlökar (Det börjar hända saker under marken, snart kommer de)

Dagens plats: Linköping - där drömmar blir verklighet (bättre slogan än "ovanligt vackert vid Vättern" men sämre än "Sveriges närmaste stad")