Att sakna sig själv

Äntligen kom snön. Jag fårstår inte varför jag blev så glad. Jag har sett snö förut. Me den här gången kändes det som det var evigheter sen jag såg snö. Jag stod på busshållplatsen efter avslutad arbetsdag och bara stirrade på flingorna som dansade omkring i den norska januarikvällen. Det kändes som en förändring. Jag har haft en liten preiod av berg och dal bana. Det brukar bli så ibland. Jag tar mig alltid ur dem och de brukar inte vara så värst långvariga, det vet jag. Jag gräver ner mig och jag skriver texter jag inte förmår mig att publicera här. I huvudet formulerar jag texter med rubriker som "Jag saknar mig själv" eller "Tillbaka till livet" eller något liknande. Jag vill inte kasta ur mig alltför mycket galla. Bloggen har genomgått en förändring jag inte kunde förutse, det bara hände. Nu ska den genomgå en till, den ska gå tillbaka till att vara nostalgisk, drömmande och positiv. Det hoppas jag. Jag har insett att den nästan lever sitt eget liv i mitt huvud. Att mitt humör ibland avspeglas ganska bra i inläggen. Det är väl bra kanske.
Jag hoppas att jag har mycket kvar att skriva och jag hoppas att jag ska kunna få litet mer inspiration för att sedan updatera lite oftare. Man vill ju inte svika de få stammisar man har.