Bergsklättring

Igår fick jag mig lite träning. Jag utövade bergsklättring med syskonbarnen. Det är roligt, det märks så väl att de är uppväxta inne i stan. Den trädbeväxta kullen där vi klättrade, som har en tiondel så många träd som det jag i min uppväxt kallade dungen, kallar de skogen. Jag är nog lantis ändå. Hur som helst så kändes det nästan som det gjorde då, i våran dunge, när man klättrade i träd o besteg stenar. Som en gasell skuttade jag från sten till sten. Ända till gasellen blev andfådd, vilket inte tog så lång tid. Men då, på 80-talet, då var det skillnad. björkängenbarnen, de kunde klättra de. Från Korpbergets topp såg man nästan hela världen.