Dagdröm #2

Så en dag drog en sydlig vind genom Limmingsängens gräs. Vitsippor slog ut och bildade en vit matta kring ekarna. Jag satt lutad mot ett träd och lyssnade väl på koltrastens sång och bruset från Blackbäckens vatten. I lätt motljus såg jag solen gå ned bakom Ugglebohagens ekar, vårsolen lyste mot min panna. En stund av harmoni. Det var kanske en söndagseftermiddag. Jag minns inte. Men en dag som gjord för att dagdrömma på och dagdrömma om. Men jag har andra saker i mina dagdrömmar nu än jag hade då. Jag hade de ljuvaste dagdrömmarna för ett antal veckor sen. Nu ser jag annat. Och jag fortsätter dagdrömma