De bästa orden

Ibland, när saknaden blir för stor, när längtan svider, så önskar jag att vi aldrig hade mötts. Men det går alltid över, för jag vet ju, att hade inte hon blåst in i mitt liv och öppnat korsdrag och vädrat ur allt det bittra och fula så hade jag inte vaknat. Jag är så glad för det korsdraget.

Jag är glad att hon fick mig att ge henne de bästa orden jag hade att ge. Ord som inte betytt någonting förrän jag gav dem till henne. Det finns fler ord som är hennes men hon har inte fått dem än. Snart ska hon få dem. Kanske för att jag inte vill ha dem längre, för att de inte tillhör mig. Kanske för att hon förtjänar dem. Kanske för att jag är stolt över dem och vill ha beröm, jag hoppas inte det, men kanske är det så.