Hur mitt hjärta alltid längtar efter dig

Jag tänker på det ofta, jag måste lära mig leva här och nu. Man kan ju inte bara leva på en dröm eller leva på hoppet på nåt som kan hända om 10 år. Nu ska jag leva. Nu ska jag älska, längta o hoppas. Jag ska fortsätta försöka att inte ta livet på så stort allvar. När det ändå finns så mycket saker jag inte kan bestämma över. Det finns saker jag inte kan förändra. Det finns saker jag önskar att jag kunde påverka. Samhället håller på att bli så avtrubbat, så egoistiskt och girigt. Jag blir så ledsen att se allt det onda och jag önskar bara att det fanns nåt jag kunde göra. Det finns inget jag kan göra. Det är väl bara att acceptera kanske. Nej, det tänker jag minsann inte göra. Jag tänker fortsätta vara förbannad att jag är så maktlös. Fan, kan vi inte bara vara snälla mot varandra. Ska det vara så in i h-ete svårt?

Det har egentligen ingenting med nåt särskilt att göra men jag kom att tänka på det igår, att mästaren på att beskriva evig kärlek är Peter LeMarc.

”En måndagmorgon som du ska glömmaskriver jag ett kärleksbrev du aldrig fårDetta är ett av dom sätt jag åtrår dig på”

”När vi blir gamla och kanske glömda,ger jag dig dom ögonblick jag sparat påDetta är ett av dom sätt jag älskar dig på”

”Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud,är det som första gången jag rör vid dej nu”

LeMarc kommer med ny platta om två veckor. Samma dag kommer Winnerbäcks nya. Trevlig musikhöst det här ska bli.

Jag har svårt att hitta de där sakerna jag vill skriva om. Det är nån som upptar stor del av min tankeverksamhet men henne kan jag ju inte skriva om varenda dag. Det tror jag inte att hon vill. Det vill du väl inte?