Frestelse, tomhet, mörker, saknad och törst
En flaska Captain Morgan står och bedjar till mig på skrivbordet. Snart halsar jag den väl i ett svep. Nej, det ska jag kanske låta bli men flaskan ser så tom och ensam och inbjudande ut.
För om nätterna,
när jag släckt lampan,
föreställer jag mig henne bredvid mig i mörkret.
Jag sträcker ut händerna,
och kan nästan känna dem omfamna hennes kropp.
Sen ligger vi så,
tills sömnen kommer och befriar mig.
För om nätterna,
när jag släckt lampan,
föreställer jag mig henne bredvid mig i mörkret.
Jag sträcker ut händerna,
och kan nästan känna dem omfamna hennes kropp.
Sen ligger vi så,
tills sömnen kommer och befriar mig.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home