Den utmärkta titeln glömde jag bort

Jag gick på kollo i Sandvik en sommar tidigt 90-tal. Både mormor och morfar hade jobbat där en 55-60 år tidigare. Mormor jobbade hos doktorinnan Nyström, säkert var hon där i 10 år. Doktorinnan trivdes så bra med mormor så hon bad att mormor och morfar skulle vänta med giftermålet tills hennes död. Så blev det. Jag tror mormor trivdes väldigt bra där. Doktorinnan hade väl haft en fasad som tydde på att hon hade det gott ställt men när hon dog visade det sig att hon var fattig som en kyrkråtta och den där fisförnäme sonen fick inte ärva ett skit. Ja förutom en ganska stor gård då. Morfar var dräng hos bonden som arrenderade Sandvik då. Jag vet inte vad han hette, bara att morfar vantrivdes och sökte tjänst på ett annat ställe där han trivdes mycket bättre. Och de dagar han är som sämst återvänder han dit igen. Oroliga nätter drömmer han om de platser han sprang på som barn. Trots att han inte varit där på över 10 år så lever de kvar i minnet lika tydligt som om det vore igår han och hans morfar tog vägen upp till Bjäsäters missionshus.
För sådär tre år sen fick morfar stroke, hjärtinfarkt och urinvägsinfektion på samma gång och blev väldigt rörig. Plötsligt började han prata om platser och personer jag aldrig hört talas om förut trots att vi ofta pratat om hans barndom. Han började prata om hans grannar när han bodde i Sörgår’n. Han flyttade därifrån med sin familj 1923 och det var ju inte precis igår.
”Calle i Dalen sin egendom sköter
trots de motgångar som honom möter.
Han odlar tobak, dill och lök
Och då och då han gör sina försök”

Det var en varm sommar, den där sommaren i början av 90-talet, och när jag satt där och drack solvärmd mellanmjölk och lyssnade på Kurts traktor. Jag minns inte så mycket mer av det där kollot. Det var kanske inte så spännande. Jag gick visst och pratade med Kurt och hans kossor ibland. Detta var många år innan min inte helt utan stolthet ihopplockade picknick blev nedtrampad av ungtjurar. Men vad gjorde det förresten, det hjälper mig ju bara att komma ihåg den gången. Min förkärlek till nötdjur har hållit i sig hur som helst.