Sot

Så är Gunnars hus ett minne blott. Murstocken står kvar jämte en hög av aska och bråte. Det känns bra. Det var ganska beklämmande att se huset stå för fäfot efter flertalet vandaliseringar. Jag kan fortfarande minnas köket och den ljusblåa flugsmällan. Jag fick en mon chichí (ursäkta min dåliga franska) av Gunnar 1983 eller så. Jag börjar visst bli gammal. Jag kan påpeka flera ställen i området som försvunnit under min livstid. Thappers hus, Trädgårdstorp, Kohagen, cementgjuteriet och nu Nykvarnstorpet. Mina planer att bli ett äkta byaoriginal verkar kunna gå i lås.



Det verkar dessvärre inte som om mina ambitioner är vad de kunde ha varit här på bloggen. Kanske kommer jag igång igen. Det spörs på som man säger här i därdera.