En ovanligt lång vinter

Ja, det är så det känns. Ovanligt lång. Ändå ovanligt vit och fin. Konstigt.

Som väntan på nåt man aldrig når,
så är väntan på vår,
i alla fall i år.

Den låten ska jag skriva nå’n gång. Den kommer bli bra. Jag som inte gillar rim. Hur som helst så känns vintern just så. Och märkligt nog tycker nästan alla jag pratar med exakt likadant. Varifrån kommer detta vintermotstånd?

Jag vet inte varför men vi har ingen undervisning vecka 8. Bara självstudier. Detta innebär givetvis mycket plugg och nästan inget OS-tittande. Eller? Njae, knappast. Min självdisciplin kommer sättas på prov rejält tror jag.

Debatten om nidbilderna av Muhammed går heta. Hur turerna än går kommer jag ju aldrig stå på journalisternas sida. Pressfriheten används ganska ofta som en stövel att sparka nedåt med. Jag förstår inte varför. Frihet medför ju faktiskt ansvar. Eller? Jag ska fråga Otto Sjöberg vad han tycker.
Otto, medför frihet ansvar? Svara då din lille fegis. Nej såklart det inte gör. Han har nämligen att göra med journalister. De har sitt eget sätt att se på saker och ting. Normer, regler, rättesnören, etik, moral och allt sånt trams gäller inte dem.

Men Robban, hur kunde du bli så förbittrad? Den frågan ställer sig säkert nån. Ja, som den moralist jag är så gillar jag inte riktigt den utveckling jag ser. Konsekvensanalytiker är jag också. Är det bra? Inte alltid. Nåt med saken att göra har det hur som helst inte.

Jag har egentligen massor att göra. Varför sitter jag här?

Dagens ord: Vitsippa (snart blommar den i Limmingsängen)

Dagens plats: Limmingsängen (snart blommar vitsipporna där)