Cochabamba

Seg och frusen har jag varit. En lång dag. Långsam. Såg Lost in translation och tyckte väl att den var ungefär så bra som jag hört, ungefär. Hämtade rekvisita idag till onsdagen då jag ska på invigning av nya turistinformationen. Har man inte kommit upp sig i smöret om man fått en biljett dit? Nej kanske inte. Och vadå smör? Jag gillar inte smör så värts. Smörslungad potatis möjligen. Har laddat kameran och ska väl börja gläppa. Imorgon ska jag köpa en svartvit film och sätta i den gamla systemkameran från före min tid som stått och dammat på hyllan sen jag lade den där för fem år sen eller nåt. Det satt en gammal film i upptäckte jag när jag öppnade luckan!!! Jag har ändå glömt vad det var på den så det gör inget. Men kanske hade det varit nåt riktigt bra. Troligtvis inte. Nu ligger filmen bland kaffesump och apelsinskal i soppåsen. Så kan det gå hörrö. Det hade den nog aldrig kunnat föreställa sig.

Tog en rask promenad ner till Roxen och tillbaka igår. Gick så fort att jag var halvmatt när jag kom hem och tvingades sätta mig i soffan och slå på nån kass film. Jag verkar ha gjort nåt dumt med digitalkameran, linsen hakar upp sig nämerligen. Jag som tänkt gläppa lite bilder och lägga in här bland mitt meningslösa bladder för att om möjligt få något sagt med dem istället. När orden sviker mig menar jag.

Det är långt till Cochabamba. Ja, jag tänkte på det idag. Det är långt till Cochabamba, tänkte jag. På många sätt. Alltså, jag tänkte inte på många sätt, jag tänkte att det är långt till Cochabamba i flera avseenden. Vad försöker jag säga? Den dan jag står på Boliviansk mark ska jag förklara.

Under tiden, estoy contando las estrellas. Nej, det har inget med några flottdrypande chips att göra