Björkängen, drömmarnas hem

Man kan inte glömma nåt man inte vetat, sade jag tidigare idag. När jag sagt det började jag fundera om det är så säkert. Kom inte fram till ett entydigt svar. Bara en hoper lösa funderingar. Du vet såna som det ligger drösvis med i varenda vrå hos mig. Små lappar med strofer, tankar, drömmar och diverse själsliga utsvävningar. Då och då brukar jag samla dessa lappar och skriva ned det i en bok. Dessa anteckningsbäcker är en brokig blandning av svammel och guldkorn.

Jag tycker om att skriva ned minnen. Doftminnen, smakminnen och andra sinnesrörelser. Doften om morgranra ståendes på trappan till vårt hus i Björkängen. När jag känner den där doften tänker jag alltid på det minnet. Jag kan inte beskriva doften och vet inte var den kommer ifrån. Men för mig är den tidigt 80-tal, en liten nyfiken pojke vid foten av Korpberget.

Jag minns isrännan, pirret i magen innan man förhoppningsvis landade i snöhögen nedanför berget. De svindlande äventyren är kära minnen.

Jag minns också morgonsolen mitt första sommarlov. Ett av mina älsklingsminnen. Aldrig att jag sov bort en underbar sommarmorgon.

Igår pratade mamma och jag om den rödhåriga flickan. Jag vet inte vad hon hette (inte mamma heller) men jag kommer ihåg hennes hår och hundarna utanför deras hus. Jag tror inte hon fick gå ner till min gata så ofta. Jag kom på mig själv med att tänka att hon nog inte hade så många vänner. Det hade hon nog inte. Sen flyttade hon och hennes mamma, sen flyttade vi. Undrar om hon kommer ihåg mig. Undrar vad hon i så fall tänker. Vad minns hon av mig? Minns hon mitt rågblonda hår? Jo, alldeles vitt var mitt hår då. En gång sade en mycket trevlig dam att hon kom ihåg mina ögon. Det var gulligt. Hon bodde också i Björkängen när jag var liten. Sen såg jag henne flera år senare och hon berättade mig detta.

Nu ska jag sova men ibland kommer jag att tänka på nån från barndomen och jag vill inte släppa minnet. Rädd att förlora det kanske. Rädd att missa nåt jag kanske kommer på om jag håller fast vid minnet en liten stund. Nostalgiker. In i benmärgen.


Dagens ord:
Solkatt
En liten reflexion av hoppfullt solljus kommer emot dig genom fönstret.

Dagens plats:
Blåsvädret
Inte för att det är ett vackert område på något sätt, snarare fult, med asfalt och avgaser men jag gillar namnet.


Godnatt kära läsare
kasta inte bort era minnen
skriv ner dem
håll kvar dem
spara dem om inte annat till barnbarnen