Farmor

Var till sjukhuset idag. Farmor har brutit lårbenet. Hon bröt det högra för sådär fyra år sen och sen dess har hon gått och haltat, nu bröt hon det vänstra också. Hon är ju 89 och mager som en tandpetare. Hon såg så liten och svag ut när hon låg i sjukhussängen. Som en liten fågelunge ungefär.

Det känns väldigt vemodigt att farmor och morfar börjar bli gamla och inte kommer leva så många år till. De har ju alltid funnits där och jag har varit mycket hos dem. Snurrat på deras jordglobar. Samtidigt är jag väldigt glad att de lever nu så jag har lära känna dem som vuxen och kunnat ställa alla frågor om deras barndom och alla gamla släktingar som varit döda i 60-70 år. Min mormor har jag ju väldigt få och suddiga minnen av. Och även om man känner nån som tioåring så är det annorlunda att känna någon som vuxen.

Det är synd att jag har så få minnen av min mormor. Det tydligaste är nog sista gången jag träffade henne. På sjukhuset. Hon kom ju att vara kvar där länge men då var hon så dålig och jag såg henne aldrig mer. jag skulle vilja minnas henne mer. Istället pratar jag mycket med morfar och Eva, mormors barndomsvän. För att skapa en bild.