Du liv....

Kanske inte vägen till mitt hjärta men vägen till ett av mina smultronställen. Själva smutronstället syns inte eftersom det är vägen som är mödan värd. Att höra trastarna sjunga här om vårarna får det att spritta i kroppen av diverse glädjesprakande biologiska signaler. Eller nåt.

I Correns gjordes en lista över goda kvinnliga förebilder. Ett av namnen var Linda Skugge. Jag var nära att tappa gröten nånstans. Jag orkar nog inte motivera då jag redan spytt gala över henne tidigare. En annan, mer välförtjänt, kvinna på listan var Bodil Malmsten. Gå in på hennes blogg:
http://www.finistere.se/

En dag av dagsmeja blåste lite energi i kroppen. Snart dags att ställa om klockan. Sen rusar det på och plötsligt svirrar tornseglarna över mitt huvud där jag ligger raklång i solstolen och läser Hjalmar Bergman eller Kafka. Nej inte Kafka förresten. Hellre nån tegelsten av Dostojevskij. du vet, såna böcker man köper för att pryda bokhyllan. Hjalmar Söderberg häcklade inte, på frågan om han läst alla sina böcker svarade han: "Man läser väl inte sina möbler". Ärlighet kan vara kul ibland, som omväxling.

Vem skule få skriva soundtracket till ditt liv? Jag valde nog Dan såklart. Han beskriver livet i stort såhär:

Du liv, vad du ändå är ensamt armt,
mot den dröm vi drömde om dig!
Och dock ha vi älskande ärligt och varmt
sått rosor vid villande stig.

Sått rosor, sått med vår bäste vän,
att vattnas av dalarnas dagg -
men gingo en höstdag den vägen igen
och blödde av nässlor och tagg.

Du liv, vad du ändå är ensamt långt,
när du växer i skuggans ljus!
När knopparna torka och hava det trångt
bland kullar av sollöst grus.

Du sjunger oss sånger att sorg är kort,
låtsar trösta när sol går ner -
men hav dina visors buller bort,
jag orkar ej höra dem mer!

Dagens ord: Källsprång (med tanke på smultronstället Ulriksdal)

Dagens plats: Ulriksdal (kommentarer överflödiga)