Drömmar i en jordglob

Min mormor dog när jag var sju. Morfar blev ensam i huset. Jag var ofta där (eller här- jag bor ju i det huset nu) på helgerna. Vi snurrade på jordgloben, läste på de sällsamma namn man kunde finna ute i världen, på andra sidan Roxen. Morfar fick skriva ned dem. Paramabiro, Antofagasta, Khartoum och Tierra del fuego. Jag ville se dem alla. Jag skulle se dem. Även farmor hade en jordglob. Jag snurrade några varv på hennes jordglob också. Vilket praktiskt barnbarn jag var (är?), jag fordrade inte så stor fysisk ansträngning. Hur som helst är det morfars jordglob på bilden.

Snön faller tung ute och det är nästan härligt att se. Idag gnäller jag inget på kvällspressen. Kors i taket. Förresten ser du rätt. Jag börjar se lite gammal och sliten ut. Man varför skulle jag kunna undkomma det? Självklart tar åldern ut sin rätt även på mig till slut.

Jag hade inte tänkt skriva nåt om OS men jag kan bara inte låta bli. Vilken dag. Jag tippade fyra guld och tio medaljer totalt. Skönt att veta att jag inte tog i. Det blir mer. Häftigt. Sveriges bärta olympiska spel någonsin.

Dagens plats: Antofagasta (undrar om jag kommer dit nån gång)

Dagens ord: Empanada (ska jag äta om jag kommer dit)