Tid som gått, tid som kommer

Idag tänkte jag på henne igen. Den rödhårliga flickan som bodde på gatan ovanför min. Tiden rusar förbi. När såg jag henne sist? 1987? Varför kommer jag att tänka på henne en gång i månaden? Varför tänker jag inte på äppelträden på andra sidan Hällestadvägen? Eller den där halvgömda trappan nerför Korpberget, cirkusartisen som begick självmord, uppfinnarens deprimerade fru som stirrade ut genom fönstret hela dagarna, Rut i svängens elaka katt eller konstnären som glömde färg på spisen och eldade upp sitt hus? Det finns många sällsamma, sorgliga och fina minnen som kommer fram när man letar lite i pärmarna. Världen var god och man levde för stunden. Det finns mycket från tiden i Björkängen jag kan sakna ibland. Tiden innan man började ta livet på allvar.

I fredags var jag till vaccinationsmottagningen. Igår tröck jag i mig lite natriumbiokarbonat. Det var godare än det låter. Idag åkte vi på en liten tur. Jag gillar små bilfärjor. Undrar varför. Vi åkte färjan över Bråviken. Jag gillade färjan i Sommen bättre.

Jaha den 26/8 ger jag mig av. Har inte hunnit få någon resfeber än direkt men den kommer väl så snart jag slutat jobba om två veckor. Sex veckor i Cuzco sen lite resande tills jag förhoppningsvis når Buenos Aires i december. Sen ska jag eventuellt ta tag i mitt liv.

Nu måste jag sova för att orka gå upp och köra corrar imorgon bitti.