Stockholmsbesök

Erik kallades prinsen som ung. Sextio år senare, när jag var liten, lärde han mig plocka upp bullpapper med tårna och äta upp det. Han hade ett fast handslag och klämde säkert sönder en och annan hand i sina dar. Mamma var alltid orolig när hon visste att han var nere på besök. Han bodde i Stockholm dit han flyttat samtidigt med sin bror Axel.

Axel kallades Pelle. Ja, det tog många år innan jag fattade att smeknamnet kom av hans efternamn, Pettersson. Jag hörde ju aldrig annat än pelle och tog för givet att han hetter Per. Pelle var väldigt mysig.

I helgen dog Pelles fru, 94 år gammal. Den sista i min mormors mors generation.

De var elva syskon. Men jag träffade bara tre av dem. Erik, Pelle och Ester.

Ester träffade jag några gånger, omkring 95 var hon då men fortfarande vital. Mer döv än lomhörd. Snål till förbannelse. Hon levde på sill och potatis med knäckebröd tror jag. Efter hennes död hittades pengar i skorkartonger både här och där. Jag tror hon hade strött ut bortåt 100.000 i kontanter som hon sparat på sig av snålhet. Vissa av sedlarna hade säkert råttorna smakat på. Jag önskar att jag varit äldre så jag kunnat lära känna henne mer. Hon var barsk men rejäl och äkta. Inget tillgjort där inte. hon hade ganska mycket "pelleblod" i sig.
Mer om "pelleblo't" en annan gång.

Fridens liljor

Dagens ord: Gnäll (Varför är en svensk aldrig nöjd med vädret?)

Dagens plats: Nystugan (bodde Ester sedan hon kommit tillbaka hem till Stjärnorp för att tjäna hos greve Douglas)